Där mitt på skolgården möter jag Emily, hon går i ettan och har långt blond hår. Vi blev kompisar, på det sättet man blev kompisar när man var liten. Man ställer sig mitt framför personen och väntar.

Åren gick och vi blev tonåringar, vi tillhör den gruppen som var helt jävla rabiata. No limits.

Vi drack, vi rökte, vi slogs, vi "tog" andras killar, vi stal bilar, vi var på äventyr i 3 dagar i sträck. Vi kallade oss själva för vampar. Det var vår grej. Ingen visst vad det betyder förutom vi, för det hade vi kollat upp i en ordbok. Allmänbildning menade vi.

Någonstans på vägen gick allt fel, vi spårade ur helt och hamnade på vilovägar i livet. Tre kompisars begravningar senare drog jag mig ur och valde en annan väg.

Min vän Emily gick vilse och jag kunde inte göra något åt saken.

Sån tur är mötte hon sin ledsagare, sin andra halva. Dem gifte sig, fick två barn och driver eget.

Vilken tur att vissa människor får uppleva utopi. (utopi utopi(e)n utopier subst. beskrivning av en idealisk framtid bildligt "dröm som är omöjlig att förverkliga")

Idag är det hennes 27:de födelsedag.

Hipp Hipp Hurra för min lilla vamp idag...

Saknar oss. Kram Annie