Att jag hamnat i blåsväder med en viss person går väll inte att tysta ner längre. Alla andra verkar bry sig mer än vad jag gör och ju mer alla bryr sig desto värre blir det för mig.

Jag heter iallafall Annie Andersen, inga mellan namn inga krusseduller. Jag är född och uppvuxen svensk med en svensk far och en thailändsk mor. Vi bodde i Helsingborg när jag föddes 1983 och där bodde jag hela min uppväxt förutom på vinterhalvåret, då bodde vi i Thailand. Så höll vi på tills jag började första klass.

Andersen är ett norskt namn, ja. Mina far föräldrar var norska men kom till Sverige under andra världskriget. Och eftersom min pappa var siste man föddes han i Sverige. Därav norskt efternamn men svenska medborgare.

Förstod inte vad Patrik Inkinen menade första gången jag mötte honom på Stefan och Marie-Helens midsommarfest.

- Fan va bra svenska du pratar!

Jag trodde han drev med mig. Men han var stensäker på att jag var norsk, inte bara för mitt efternamn utan också för att jag och Micke möttes i Oslo.

Ja, så blev det. När jag var 19 flyttade jag till Oslo. Efter att ha jobbat på café sen 16 års ålder så var det något jag fortsatte med.. Det ledde till bar, restaurang och sen nattklubb..

Till slut började jag jobba på en brun jazzbar mitt i Oslo, Blue Note. Där blev jag så småningom barchef.

Det var också där jag mötte Micke en sen vinter natt i februari för tre år sen, på valentines day för att vara exakt.

Min första tanke var, honom ska jag gifta mig med.

Och ja här är vi idag!

Nu jobbar jag deltid på Wärdshuset i Liden och kommer vara husägare tillsammans med Micke nästa vecka. Satt mig blir ni inte av med.